Fildelningen fortsätter

Till min stora glädje så kan jag nu se att fildelandet fortsätter som vanligt. EU hade haft ett förslag om att alla internetleverantörer (som Telia, Tele2, Bolina med flera) skulle filtrera all trafik och censurera bort sånt som företag inte gillar. Exempelvis skulle Hollywood eller Microsoft kunna skriva ett avtal med Telia som säger att man ska stänga av alla Teliakunder som kopierar Spindelmannenfilmer till sin granne. Det här är en utveckling som påminner om hur Google började samarbeta med kinesiska regeringen om att censurera massmordet på himmelska fridens torg.

Inte i meningen att den förbjudna informationen är politisk känslig i det här fallet, men vem vet hur lagen kan användas i händerna på fel makthavare? Vad historien lär oss är att makt korrumperar och att absolut makt ger oinskränkt korruption (titta bara på Iran). Däremot finns en stor likhet i sammanblandningen mellan maktintressen och företag som tillhandahåller internettjänster.

Och då kan man ju fråga sig: är min nedladdning hos Telia en angelägenhet för exempelvis BBC, Israeliskt ägda filmbolag eller någon annan? Rimligtvis så ska jag få ladda ner vad jag vill hos Telia så länge jag betalar räkningen. Elbolagen ställer ju knappast krav på att jag inte använder strömmen till att göra hembränt i källaren med.

Nedröstandet av telekompaketet i EU-parlamentet innebär att det även fortsättnigsvis är myndigheterna och inte företagen som ska besluta vad vi får och inte får ladda ner. I en mening är det positivt att inte företag kan gå in och korslänka till varandra på konsumenternas bekostnad. Men i en annan mening är det fortfarande oroande att myndigheterna behåller sådan kontroll över våran privata nättrafik. FRA-lagen klubbades igenom utan någon öppen debatt och utan att regeringen hade deklarerat sin hållning tydligt i valet 2006. Ändå innebär lagen att vår e-post till en vän i utlandet kan läsas.

I Frankrike har till och med presidenten genomdrivit en lag som säger att folk som laddat ner upphovsrättsskyddat material ska kunna stängas av från Internet. Det innebär att många ungdomar helt och hållet förlorar sina möjligheter att skicka e-post och läsa om vad som händer i samhället. Det är inte en lagstiftning för ett fritt folk utan för ett kontrollsamhälle där politikerna ser folket som undersåtar.

All offentlig makt i Sverige ska utgå från folket. I det här fallet verkar regeringen blanda ihop folkviljan och folkstyret med att de fått en majoritet av rösterna. Det här är ett allvarligt maktmissbruk. Man har stiftat en lag med en metod som bryter mot grundlagen. Alltså är det moraliskt legitimt att fildela.

Mandaten i Sverige är alltid till låns och de ska förvaltas ödmjukt. Politikerna är inte valda för att sitta och driva egna agendor och öka sin makt med folket som någon slags viljelös hejaklack. Nej, politikernas enda uppgift är att representera folket, och det kan de enbart göra genom att lyssna och tala om vad de tänker göra när de får makten. I fallet med FRA-lagen hade man varken talat om i förväg eller lyssnat av opinionen.

FRA- och IPRED-lagarna är inte bara tydliga exempel på hur Internet allt mer skräddarsys av starka maktintressen som beskär våran rätt till att skicka och ladda ner vad vi vill. De är också symptom på en klyfta mellan de som väljer vart fjärde år och de valda som sitter och styr mellan valen. Tack vare partipiskor så har maktdelningen mellan parlament och regering satts ur spel rätt så rejält. Partierna kontrollerar vallistorna och den riksdagsman som går emot sin regering av hänsyn till folket kan räkna kallt med att aldrig kunna sitta i riksdagen igen.

Varför? Jo därför att denna har lyssnat mer till folket än regeringen när en klyfta mellan dessa uppstod. Precis det som en folkvald person ska göra, och uppbär fet lön för dessutom.

Så här var det aldrig menat att demokratin skulle fungera. Däremot är det glädjande att de svenska representanterna- efter mycket påstötning - valde att lyssna på folket. Det ska vi vara glada för, men vi ska också komma ihåg att det snart är val. Innan förra valet uttalade sig partierna oftast rätt positivt om fildelning, men efter valet valde de stora partierna att sälja ut frågan till lobbyister från film- och musikbranschen. En röst på Piratpartiet är en röst på ett parti som inte kompromissar eftersom Pp bara driver ett fåtal frågor kring demokrati och integritet. De andra skiter i dessa frågor - men Pp kan då skita i de andra frågorna eftersom demokratin är viktigare än alla enskilda sakfrågor tillsammans.

Knuff, SvD, DN, AB