lördag 18 april 2009

Hedersförtryck angår oss alla

Internet är bra, med hjälp av Internet kan man sprida mycket uppmärksamhet kring olika samhällsproblem utan att vara beroende av trögfattade politiker och ekonomiskt styrda massmediala oligopol. Med hjälp av Internet finns möjligheten att föra debatten lika för alla, Internet är en frihet för folket och ett hot mot eliten. Det är sannerligen inte en slump att just regeringar som Kinas och Irans försöker reglera undersåtarnas tillgång till Internet.

Men det är inte bara regimer och storföretag som måste ifrågasättas via Internet, utan även gammelmodiga familjer. Detta gör Massi Fritz och Sara Mohammed här på Youtube (del 2 här). I dagens Sverige, världens modernaste land enligt Fredrik Lindström, finns det familjer där man på olika sätt försöker förtrycka olika familjemedlemmar. Det mest uppmärksammade handlar om flickor som blir utkastade från balkonger eller skjuts av släktingar, när de väljer en partner som inte har familjens godkännande. Men problemet är mer omfattande än så, det finns också ett utbrett kontrollbehov kring pojkarna som är större än vad man kanske tror.

Dels förekommer det att pojkar som har en förväntning på att giftas bort kan utsättas för samma typ av hot och i värsta fall våld som Fadime Sahindal och Pela Atroshi utsattes för. Ett exempel på det är Abbas Rezaii, mördad 2005. Men förutom krav på giftermål drabbas även homosexuella pojkar och unga män av en förväntning på att en man ska vara heterosexuell för att bevara familjens heder. En ytterligare form av hedersvåld är när familjen tvingar en av pojkarna att utöva olika former av förtryck mot sina systrar, även mot sin vilja. Det är mer komplicerat att tala om förtryck i det här fallet, eftersom pojken får en dubbel roll, både som förtryckare mot sin syster, men också som förtryckt uppifrån av föräldrar och släkt. I vissa fall tvingas även äldre män till denna typ av förtryckarroll.

En högst personlig upplevelse (som inte ska dra alla över samma kam på något sätt) är att en invandrarman som jag kände privat stolt berättade att hans son kontrollerade hans egen exfru, som minsann inbillade sig att Sverige var ett kvinnoland. Ett problem med den här typen av iakttagelser är att de bottnar i det faktum att hedersrelaterat våld och förtryck är mycket vanligare i Mellanöstern än det är i Sverige. Det kan alltså lätt tas som intäkt för rasistiska grupper som vill stämpla "die mörke" som barbariska och kollektivt efterblivna. Detta i sin tur gör att många som egentligen tycker hedersförtryck är fel håller käften, eftersom de är så otroligt skitnödiga och rädda att bli kallade rasister.

Med hedersvåldet är inte etniskt i sig. En del invandrarfamiljer utövar alls inget hedersvåld, och det har även förekommit fall där svenskar har gjort det (även om det ska sägas att det inte är särskilt vanligt). Hedersvåld handlar om en form av klantänkande, som i sin tur bygger upp sina värderingar på klara och tydliga könsroller - en könssegregering som är så bekväm för svenskar att lägga på invandrare när den egentligen finns även bland många svenskar själva fast i en annan form.

Jag säger inte att svenska pappor brukar hysta ut dottern från balkongen ifall hon har blivit av med oskulden. Att blunda för den överrepresentation som faktiskt finns bland invandrare och totalt blåneka till vad alla ändå vet, skulle bara gynna Sverigedemokraterna eller andra rasistiska krafter som säger att man inte får debattera problemet. Men jag anser att man måste skåda bortom den svartvita bilden av svenskar som upplysta och invandrare som dunkla till både sinne och hudfärg.

Det finns tyvärr en utbredd uppfattning bland svenska män om att kvinnor som är sexuellt offensiva stämplas som horor. En svensk kompis sa en gång att en tjej i gymnasiet var en hora. Varför då? frågade jag.
"Jo, för hon går runt och säger hej till alla möjliga killar och flörtar som fan..."

En typisk sammanfattning av hora-och-madonnakomplexet kan sammanfattas som följande. En man anser sig som en hingst ju fler kvinnor som han sätter på. Men när en kvinna säger ja till hans sexuella inviter så är hon en hora. En man går alltså runt och vill ha sex från kvinnor, men sen när han får det, så betraktar han det som något negativt (för kvinnans del).

Jag har haft nöjet att debattera invandrings- och integrationsfrågor mycket på Flashback, där många ungdomar sitter. Till min stora förvåning så var det många av de som gapade om "svenskhet" som ansåg att svenska kvinnor var horor för att de låg med invandrare. De ansåg att kvinnans stolthet minskade genom sexuell aktivitet med "fel" människor. I princip samma typ av tänkande som finns hos vissa invandrarmän som dessa "ungsvenskar" ser som främmande element i det svenska samhället. Det är både tragiskt och komiskt på samma gång, men mest av allt tragiskt. Öppenheten kring sex i Sverige är unik, och är det något som är svenskt som man ska slå vakt om så är det detta.

Istället för att kämpa för att invandrarkvinnor skulle få samma friheter som svenska kvinnor, ville dessa "nationella" tvinga på svenska kvinnor samma kyskhetsnormer som förtrycker många invandrarkvinnor. Många debattörer såg det som något negativt med att få konkurrens på köttmarknaden av män från Mellanöstern, istället för att se möjligheten i att utsätta svenska kvinnor för likadan konkurrens från invandrarkvinnor.

Visst, på ett sätt kan jag förstå hur en del svenska heterosexuella män reagerar inför konkurrensen. Många män från Mellanöstern är stiliga, charmiga och skämtsamma. Det vet jag själv eftersom jag själv haft flera kompisar med sån bakgrund (mest från Iran och Pakistan). Att vara heterosexuell borde rimligen innebära att man i någon slags mening ser det som ett hot på köttmarknaden (men jag spekulerar bara nu eftersom jag inte är hetero själv). Problemet är, återigen, inte att invandrarmän kan träffa svenska kvinnor. Detta är ju egentligen bara någonting positivt, jag skulle hellre vilja att min syster träffade en vettig invandrare än ett svenskt white trash som är allmänt störd. Jag tycker man ska se kärlek och sex som en sak mellan två individer, inte två raser.

Som kuriosa kan jag nämna att jag jobbade på en kvinnlig arbetsplats, där vi hade två invandrartjejer. En svensk tjej som också jobbade där störde sig enormt på "svartskallarna", och när jag frågade varför var hennes svar: "de snackar så mycket skit tror jag". Med betoning på tror, märk väl, för något vetande var det aldrig frågan om.

Problemet är att det istället är svårt för svenska heterosexuella män att träffa invandrarkvinnor (och vice versa), och det är vad man borde ta uti med istället för att racka ner på svenska kvinnor för att de vill umgås med en man de gillar oavsett hans hudfärg. Här känner jag också en viss misstänksamhet emot svenska feminister. De har i flera år kämpat för sina egna rättigheter och möjligheter till både särbeskattning och inkvotering i styrelser. Men deras invandrade medsystrars behov har de helt enkelt blundat för. Kanske beror det på en enorm konflikträdsla och skitnödigheten inför att någon ska dra fram rasiststämpeln. Ja hu vad farligt att någon annan inte gillar vad du säger, va? Kanske beror det på att den snedvridna köttmarknaden gör deras sexliv bättre - på bekostnad av svenska män och invandrarkvinnor. Varför ska Lotta, 43 år och chef på Socialförvaltningen, bry sig om Aishas familj som bestämmer över hennes sexualitet så länge Lotta själv får mörk stock? Men jag tror inte främst det är där man ska söka förklaringarna, utan det här är ett klassrelaterat problem.

De svenska, vita feministerna bor i helt andra stadsdelar än invandrarkvinnorna, de jobbar på kontor till skillnad från invandrarkvinnor som oftast är hemmafruar eller städar och tar hand om gamla och sjuka för en mager lön. Visst, Sara Mohammed och Massi Fritz är två välutbildade invandrarfeminister som tar tag i problemet, men de är ganska unika för svensk feminism. Svensk feminism har handlat om svenska kvinnors frigörelse, och inte sällan har det varit en rörelse som dominerats av priviligerade kvinnor. Jag säger inte härmed att feminismen helt skulle sakna legitimitet för det. Feminister bedrev förr i tiden en högst konkret kamp för fattiga kvinnors förbättrade villkor, men idag tycker jag att feminismen mest handlar om att få toppjobb på grund av sitt kön, inte om att slippa bli förtryckt inom skityrken just på grund av sitt kön.

Emellertid bör inte hedersförtrycket ses som en kvinnofråga, eller en fråga om köttmarknaden, utan en fråga om var och ens rätt till frihet oberoende av familjens idiotiska nycker. Barns, mäns och kvinnors frihet är en långt mycket viktigare sak att stå upp för än några senildementa och gråtmilda vanföreställningar om att familjen skulle vara helig. Familjen är inte helig, den är inte heligare än en fotbollsklubb. Så länge man trivs så kan man umgås, men om någon i klubben jävlas och ska leka tyrann så är det en skitklubb om ingen säger stopp.

Praktisk fråga:
Om man vill engagera sig emot hedersförtryck här i Malmö, vart vänder man sig då?
Någon som vet?

http://intressant.se/intressant

1 kommentar:

  1. hej, lite sent, men som svar på din praktiska fråga: Fryshuset Elektra håller på med sådant om du är intresserad. Vet inte hur mycket hjälp det är för dig, du kan ju alltid surfa runt här:http://www.fryshuset.se/elektra/elektra_Home.aspx

    SvaraRadera

Jag tror på yttrandefrihet, men det finns två undantag:
Massutskick
Riktigt grova personangrepp