söndag 16 augusti 2009

Är det de mörka barnens fel att skolan kostar pengar?

Återigen visar Sd upp sig som den reaktionära bastion för rastänkande det är. Signaturen Robsten anklagar barn från andra etniska grupper för att skolan kostar mer pengar.

Det är en stor hemlighet att det finns ”uppstramningsbehov” i den kommunala skolan. Vi har en annan skola än den vi hade på sextiotalet. Då hade vi homogena skolklasser med lärarauktoritet och problemen i förorterna var en vindpust av dagens stormar.

Ni, just NI, i landets alla ledarredaktioner har applåderat en omvandling av vårt samhälle där det faktiskt behövs mer personal i landets skolor för att det överhuvudtaget skall gå att bedriva någon undervisning, NU talar ni om behovet av ”uppstramning” av budgeten! Det är verkligen att tala med kluven tunga. Ja skär ned antalet anställda ni, men vrid då klockan tillbaka till det homogena samhälle vi hade på sextiotalet. Dagens mer mångkulturella variant kräver mycket mer skolpersonal än på den tiden Sverige tedde sig ganska idylliskt. Har någon ur ledarredaktionen överhuvudtaget besökt dagens skolor?

Förutom den uppenbara rasismen, återkommer föga förvånande det enfrågefokus som Sd har gentemot olika samhällsproblem. De allt lägre resurserna som läggs på skolan ses inte som ett problem, tvärtom anser ju författaren att det till och med är okej med ännu mer nedskärnigar bara man slipper mångkulturen och kan vrida tillbaka klockan till ett etniskt homogent samhälle.

Sd vill ha ett etniskt homogent samhälle, de tror att det är bra. Vilket är helt okej, det är deras åsikt. Men det är också väldigt rasistiskt att tänka så. Varför hymlar Sd, de är ju rasister? Sd skulle ha mycket större trovärdighet om du erkände det uppenbara. Men Sd är ett lögnens parti, som sprider det falska medvetandet hos arbetare.

Skolan har blivit sämre för att det läggs mindre resurser där, samtidigt som de rika kan bada i skattesänkningar i dagens allt mer kapitalistiska samhälle. En borgerlig regering som styr landet ner i marknadsekonomins avgrund med Sd:s goda minne ty "invandringen har ju minskat". Och ÄNDÅ ökar klassklyftorna, hur förklarar du det Robsten? Det är ju era väljare som drabbas. Trots återtagandeåret som infördes i år av Tobias Billström där allt fler flyktingar utvisas till Irak et cetera så fortsätter välståndet sjunka. Tycker du att fattigdomen är okej så länge den får bäras av en vit befolkning?

Privatiseringen skördar ständigt nya offer på arbetsmarknaden och slår ut offentliganställda. En utveckling som Sd välkomnar och till och med omfamnar, då Robsten säger att man inte vill veta av att det offentliga ska äga företag som gör vinster. Ja hu visst vore det hemskt om folket fick äga sina egna produktionsmedel? Nej, förlusterna ska socialiseras och vinsterna ska hamna i kapitalisternas egna fickor, det är Sd:s melodi. Sd må vara framröstade av missnöjda arbetare, men deras verkliga intressenter är ju miljonärer som finansierar dess högst reaktionära högerpolitik.

Sd har fel. I min klass finns det två araber och de hänger med i undervisningen, de får ingen dyr extrahjälp utan en av dem slår i ett lexikon. Den andre har lärt sig svenska. Vi pratar med varandra och då övar de upp sina språkkunskaper. Svenskar och invandrare måste samarbeta om det ska bli någon integration. Visst finns det problem med både invandrings- och integrationspolitiken. Men dessa måste svenskar och invandrare lösa tillsammans, allt annat är bluff och borgerlig båg. Vi kan inte få harmoni genom att ständigt peka ut en viss grupp som syndabockar till allt möjligt. Idag är det skolan, i går var det sjukvården och pensionerna. Vad blir det i morgon? Regnvädret? Michael Jackssons död?

Det är inte bara så att Sd är ett enfrågeparti som i stora frågor helt saknar förmåga till att lösa problemen. Till yttermera visso är det ett parti som kommer att förvärra segregationen mellan invandrare och svenskar, en utveckling som är Sd:s jordmån för missnöje bland svenskar och som Sd inte alls vill stoppa utan tvärtom på alla sätt och vis arbetar hårt och medvetet för att accelerera istället.

Många är vi som ställer oss frågan vad Sd ska göra för att lösa problemen, men när ska vi få svar? Jag tycker det är dags för Sd att sluta fega och börja ta debatten med oss.

SvD, nyligen

fredag 7 augusti 2009

Kampen för barnaga förs med Sverige som varnande exempel

En politiker i Nya Zeeland vill att det ska bli lagligt att slå barn, nu är det alltså olagligt att göra detta i Nya Zeeland. Men det finns folk som vill ha tillbaka barnagan igen, och de lyfter fram Sverige som ett argument.

Jag tycker Sverige har en väldigt flummig uppfostran i vissa avseenden. Barn lärs inte upp i att arbeta och vara dygdfulla med pengar, utan istället skickar man ungdomsbrottslingar på värstingresor och de får göra massor av roliga saker. Personligen tycker jag det vore bättre med hårt och nyttigt arbete.

Våld är fel. Misshandel är alltid misshandel, och det är inte okej heller när det riktas mot barn. Svårare än så behöver det inte vara. Tyvärr förekommer barnaga i Sverige också, trots att det är illegalt. Barn som får stryk lär sig inte att det är fel, vad de lär sig är den starkes rätt. De blir bittra, hämndlystna och aggressiva.

Föräldrarna kan istället bestraffa barnen på mer civiliserade sätt, dra in veckopengen eller tvinga dem till hårt arbete. Det är inte förbjudet.

Godtycklig misshandel är inget annat än djungelmetoder.

Dekadens inom Stockholms polisledning

Stockholms högsta polischef Carin Götblad får hård kritik för sina prioriteringar. Mycket av resurserna i Stockholms polisdistrikt läggs på bekämpning av organiserade brottslingar trots att dessa står för enbart 3 % av alla brott. Men detta ger bra publicitet och anslag från politikerna. Vilket tycks vara det som räknas mest för Carin Götblad, enligt Dick Sundevall.

Självklart kan man ifrågasätta politiker som helst prioriterar något relativt marginellt som organiserad brottslighet. Dess förekomst må vara hemsk till karaktären, men i massan av lidande så står det som sagt för en mycket marginell del av våldet. I slutänden får man ändå ett intryck av att det råder en utbredd korruption inom Stockholmspolisen. Uppgifter som är hemligstämplade säljs av poliser till kriminella och journalister. Ja, du läste rätt, det säljs alltså uppgifter till kriminella trots att polisens uppgift är just bekämpning av brottsligheten.

Men vid sidan av korruptionen så frodas också en del dekadens. Carin Götblad visar upp sig i damtidningar och ägnar sitt chefskap åt att gå på olika evenemang. Det är delvis talande, inte bara för Carin Götblad utan hela samhället, att vi håller på att få en oroande sammanblandning mellan olika myndigheters och samhällsfunktioners roll. Ett symptom på detta är Götblad, som helt saknar polisbakgrund utan istället har jobbat som förskollärare. Inte undra på att hon anmäls för grovt tjänstefel... hon är ju inte lämplig för jobbet eller ens utbildad till det.

Hon var säkert en bra dagisfröken, kanske en bra jurist (om nu anklagelsen mot henne saknar grund) men hon är inte lämplig som polischef.

Integration och så kallad mainstreaming har blivit kraftigt missbrukat inom den svenska byråkratin. Så skilda enheter i samhället som polisen och dagis ska nu integreras precis som vill föra in ett etniskt- eller HBT-perspektiv på saker som exempelvis brandmansutbildningar och sekundär sjukvård. Till slut hamnar vi i ett vakuum där alla ska ansvara för allt, vilket bara kan leda till en sak. Ingen tar ansvar för någonting.

Det här en sjuk utveckling, dels driven av politisk korrekthet, men också av andra krafter. En allmän lättja där man fokuserar väldigt mycket på yta och väldigt lite på innehåll. Väldigt mycket fokus på metoder och policydokument och alldeles för lite på praktiska resultat. Det här är en politisk sjukdom, skapad av politiker som allt för ofta vill lägga sig i och allt för sällan lyssna. I ett system där människor bestraffas för att de säger sanningen så kommer folk till slut att göra lögnen till sin dygd. Politiseringen toppstyr myndigheterna och ger minskade anslag ifall myndigheterna gör någonting som politikerna inte vill eller gillar. Kritik mot politikerna uppfattas ofta som dåliga bortförklaringar, trots att de kommer från personer som har som enda uppgift att jobba med en viss sak.

Max Weber hade fel, byråkratin är ingen järnbur, snarare är det politrukandet i all evighet som sätter gränser för proffsig myndighetsutövning. Jag får en känsla av att Götblad är mer politiskt tillsatt än att vara tillsatt på professionella meriter. Hon har säkert bra åsikter om HBT-personer och kvinnors lika värde i en väldigt manlig organisation. En dröm för feministiska politiker, och helt okej för mig på ett politiskt plan. Men hon är inte lämplig för själva yrkesutövningen, som ju ytterst är det som hon får betalt för.

Självklart är det ett demokratiskt problem ifall myndigheterna inte vill följa folkviljan. Delvis är det därför dessa styrs av politikerna som väljes av oss vart fjärde år. Men det finns fortfarande ett problem: inte heller politikerna är särskilt duktiga på att följa folkviljan. Och då menar jag inte att alla skulle vara nöjda, utan att åtminstone majoriteten verkar vara nöjd. Vi ser trender med minskat valdeltagande, ökat politikerförakt och även en ekonomisk klyfta mellan väljare och valda som växer.

nyligen,