Men direkt mötte jag en kille (som jag hade sett innan) och han ställer återigen frågan: är du polis? Varför är du civilklädd?
En annan kille kommer fram och säger "man måste vara svarthårig för att få komma in här".
En av killarna är en ledare, säger de andra. Jag går fram till honom och försöker prata, men nej, han tror också att jag är polis. Så vad är det då som gör att jag blir sedd som polis?
Visst, jag är kortklippt och vältränad. Men framför allt, jag är ljushårig och blåögd, lång och blekhyad.
Och så finns det de som säger att rasism bara drabbar minoritetsgrupper.
Det hjälper inte ens att jag berättar att jag har varit kriminell, de här killarna har bestämt sig för att jag är polis, så det så. När jag berättar att jag har gjort inbrott säger av dem:
- Var då? I ditt eget hus eller?
Ungefär som om det inte skulle finnas svenskar som är kriminella. Utan att de här killarna är medvetna (?) om det, har de köpt just den stigmatiserade bilden av invandraren som någon misslyckad buse, och svensken som den som är ordningsam och bestämmer. Att jag som en gång var med i ett parti som blåste upp rädslan för invandrare, nu själv får ta rollen av den "farlige" är en ödets ironi.
När jag går innanför gränsen till Rosengård är det inte jag som är rädd för killarna som bor där, de är dom som är rädda för mig. Jag kan knappt tro att det är sant själv ens en gång.
Bara en halvtimme efter att jag har stuckit är det brand på Ramels väg.
http://intressant.se/intressant
Vad sysslar du med egentligen? Ryck up dej Leo. Är det på det här viset du tänkt förnedra dig för att rehabilitera dig efter SD-sejouren. Ovärdigt.
SvaraRaderaSnygg bild i alla fall. 50 såna skulle gott och väl kunna röja upp i Rosengård - för gott.
Det enda jag gör är att säga sanningen. Det är inte förnedrande för mig.
SvaraRaderaDäremot är det tråkigt att folk är rädda för mig. Jag är ju snäll egentligen.
Vem är du förresten?