Nazister varnar för kurdisk dans i Smedby

Nazisterna gör parodi på sig själva på sin hemsida. I det lilla Smedby (där jag har bott) utanför Kalmar, ordnar EU någon slags mångkulturell dag.

Självfallet är nazisterna snabbt framme för att förklara brottsligheten i Smedby som att det bor för mycket libaneser där. Gamlingar vågar tydligen inte gå ut på kvällarna längre med mera. Okej, jag har ju själv bott i det som kallades "gamla Smedby" och jag hade en kompis som bodde i "nya Smedby" (eller ghettot som folk sa i skolan). Jag blev aldrig överfallen, våldtagen eller något annat på kvällarna när jag cyklade hem. Inte heller blev cykeln stulen. Det fanns ett gäng som satt utanför konsum och käftade med folk, och alla av dom var svenskar - inte en enda libanes. Är det kanske så att nazisterna fantiserar?

Jag tror det. De målar nämligen ut hoten mot svenskarna så här:

Under parollen ”Hela världen i Smedby!”, finansierad av EU:s mångkulturbidrag, så erbjuds bland annat dans med föreningen Kurdiska ungdomar. Lokalbor med annan etnisk härkomst än svensk har även uppmanats att bidra med sina inhemska mattraditioner i syfte att berika evenemanget.

Jag kommer sova gott även efter att ha läst detta. Om det största hotet mot svenskarna är att kurder dansar och att libaneser lagar mat, då vet jag inte vad jag ska vara rädd för längre.


Men medan nazisterna mer eller mindre gör självmål i sin primitiva propaganda, så påvisar de samtidigt den brist som även Sd har när det kommer till de här frågorna. Hela det rasistiska lapptäcket av olika organisationer bygger på rädsla, och ju mer rädsla desto mer rasism. Medan nazisterna lägger ribban högt och tror att folk skräms av kebab, har Sd lagt upp sin propaganda några snäpp. Istället går man in på ett mer diffust samband mellan exempelvis islam och stenkastning genom att påpeka att araber i Rosengård kastar sten.

Rätt larvigt, för den som har koll på verkligheten. Jag har två vänner i Rosengård, båda är muslimer och ingen av dom håller på med någon pubertal stenkastning. Sd är beroende av att människor är rädda för att få röster. Utan rädsla, inget uppsving för Sd. I grunden kan det här vara en positiv sak - att kanalisera människors rädsla för olika problem för att kunna hitta en lösning på det. Rädsla behöver inte alltid vara någonting negativt.

Men sen får rädslan och väljarstödet en egen dynamik. Utan rädsla får Sd ingen riksdagsplats, resonerar strategerna i Lund. Därför gäller det att skrämma upp folk så mycket som möjligt, helst lite extra. Hellre en gång för mycket än en gång för lite. Därför målar Sd ut muslimer och araber som ett hot trots att de flesta är ofarliga. Inte för att det har med sanningen att göra, men därför att det har med ett gäng korrupta politikers välbetalda riksdagskarriärer att göra.

För vad gör det Erik Almqvist om en muslimsk tonårspojke har svårt att få jobb, så länge han själv kan få en fet riksdagslön? Tvärtom är det ju bara bra, om muslimska tonårspojkar saknar framtidstro kan de lockas in i kriminaliteten och så får Sd ännu mer att klaga på. Hur många röster hade Sd fått om de lyfte fram alla muslimer som sköter sig? Det hade varit svårt att skrämma med islamiseringsspöket då.

Istället för att vara rädd - var lite djärv! Dansa med några kurder och ät en kebab, och rök en vattenpipa. Ha sex med någon från ett annat land. Mångfald berikar!

Hur kan folk vara mot detta?

Tröghet och tradition del 2

Mer Sd-affischer, denna gång bensinskatten. Fler kommer

Nu hjälper vi svamparna - Tröghet och tradition

Nu hjälper vi (s)(v)a(mp)arna

En rätt kul tråd på Flashback är hur man kan göra så kallad svart propaganda mot den rödgröna kartellen inför nästa val. Vissa av trådens bidrag är helt klart fyndiga, en del är estetiskt välgjorda och andra vittnar mest om en osedvanligt grov rasism. Spannvidden är stor och så ska det ju vara när vi lever i ett land med yttrandefrihet. En frihet som bara existerar när den är till för alla - även de korkade.


Tröghet och tradition

Därför tänker jag nu starta en liknande bildtävling under namnet "Tröghet och tradition", där man kan göra falska Sd-affischer som är fritt fram att klistra upp på stan. Jag börjar på temat Sd och deras 1800-tals kvinnosyn med denna. Fler kommer...

Du är välkommen med dina bidrag här på Flashback! Tillsammans avslöjar vi Sd. :-D

Är det de mörka barnens fel att skolan kostar pengar?

Återigen visar Sd upp sig som den reaktionära bastion för rastänkande det är. Signaturen Robsten anklagar barn från andra etniska grupper för att skolan kostar mer pengar.

Det är en stor hemlighet att det finns ”uppstramningsbehov” i den kommunala skolan. Vi har en annan skola än den vi hade på sextiotalet. Då hade vi homogena skolklasser med lärarauktoritet och problemen i förorterna var en vindpust av dagens stormar.

Ni, just NI, i landets alla ledarredaktioner har applåderat en omvandling av vårt samhälle där det faktiskt behövs mer personal i landets skolor för att det överhuvudtaget skall gå att bedriva någon undervisning, NU talar ni om behovet av ”uppstramning” av budgeten! Det är verkligen att tala med kluven tunga. Ja skär ned antalet anställda ni, men vrid då klockan tillbaka till det homogena samhälle vi hade på sextiotalet. Dagens mer mångkulturella variant kräver mycket mer skolpersonal än på den tiden Sverige tedde sig ganska idylliskt. Har någon ur ledarredaktionen överhuvudtaget besökt dagens skolor?

Förutom den uppenbara rasismen, återkommer föga förvånande det enfrågefokus som Sd har gentemot olika samhällsproblem. De allt lägre resurserna som läggs på skolan ses inte som ett problem, tvärtom anser ju författaren att det till och med är okej med ännu mer nedskärnigar bara man slipper mångkulturen och kan vrida tillbaka klockan till ett etniskt homogent samhälle.

Sd vill ha ett etniskt homogent samhälle, de tror att det är bra. Vilket är helt okej, det är deras åsikt. Men det är också väldigt rasistiskt att tänka så. Varför hymlar Sd, de är ju rasister? Sd skulle ha mycket större trovärdighet om du erkände det uppenbara. Men Sd är ett lögnens parti, som sprider det falska medvetandet hos arbetare.

Skolan har blivit sämre för att det läggs mindre resurser där, samtidigt som de rika kan bada i skattesänkningar i dagens allt mer kapitalistiska samhälle. En borgerlig regering som styr landet ner i marknadsekonomins avgrund med Sd:s goda minne ty "invandringen har ju minskat". Och ÄNDÅ ökar klassklyftorna, hur förklarar du det Robsten? Det är ju era väljare som drabbas. Trots återtagandeåret som infördes i år av Tobias Billström där allt fler flyktingar utvisas till Irak et cetera så fortsätter välståndet sjunka. Tycker du att fattigdomen är okej så länge den får bäras av en vit befolkning?

Privatiseringen skördar ständigt nya offer på arbetsmarknaden och slår ut offentliganställda. En utveckling som Sd välkomnar och till och med omfamnar, då Robsten säger att man inte vill veta av att det offentliga ska äga företag som gör vinster. Ja hu visst vore det hemskt om folket fick äga sina egna produktionsmedel? Nej, förlusterna ska socialiseras och vinsterna ska hamna i kapitalisternas egna fickor, det är Sd:s melodi. Sd må vara framröstade av missnöjda arbetare, men deras verkliga intressenter är ju miljonärer som finansierar dess högst reaktionära högerpolitik.

Sd har fel. I min klass finns det två araber och de hänger med i undervisningen, de får ingen dyr extrahjälp utan en av dem slår i ett lexikon. Den andre har lärt sig svenska. Vi pratar med varandra och då övar de upp sina språkkunskaper. Svenskar och invandrare måste samarbeta om det ska bli någon integration. Visst finns det problem med både invandrings- och integrationspolitiken. Men dessa måste svenskar och invandrare lösa tillsammans, allt annat är bluff och borgerlig båg. Vi kan inte få harmoni genom att ständigt peka ut en viss grupp som syndabockar till allt möjligt. Idag är det skolan, i går var det sjukvården och pensionerna. Vad blir det i morgon? Regnvädret? Michael Jackssons död?

Det är inte bara så att Sd är ett enfrågeparti som i stora frågor helt saknar förmåga till att lösa problemen. Till yttermera visso är det ett parti som kommer att förvärra segregationen mellan invandrare och svenskar, en utveckling som är Sd:s jordmån för missnöje bland svenskar och som Sd inte alls vill stoppa utan tvärtom på alla sätt och vis arbetar hårt och medvetet för att accelerera istället.

Många är vi som ställer oss frågan vad Sd ska göra för att lösa problemen, men när ska vi få svar? Jag tycker det är dags för Sd att sluta fega och börja ta debatten med oss.

SvD, nyligen

Kampen för barnaga förs med Sverige som varnande exempel

En politiker i Nya Zeeland vill att det ska bli lagligt att slå barn, nu är det alltså olagligt att göra detta i Nya Zeeland. Men det finns folk som vill ha tillbaka barnagan igen, och de lyfter fram Sverige som ett argument.

Jag tycker Sverige har en väldigt flummig uppfostran i vissa avseenden. Barn lärs inte upp i att arbeta och vara dygdfulla med pengar, utan istället skickar man ungdomsbrottslingar på värstingresor och de får göra massor av roliga saker. Personligen tycker jag det vore bättre med hårt och nyttigt arbete.

Våld är fel. Misshandel är alltid misshandel, och det är inte okej heller när det riktas mot barn. Svårare än så behöver det inte vara. Tyvärr förekommer barnaga i Sverige också, trots att det är illegalt. Barn som får stryk lär sig inte att det är fel, vad de lär sig är den starkes rätt. De blir bittra, hämndlystna och aggressiva.

Föräldrarna kan istället bestraffa barnen på mer civiliserade sätt, dra in veckopengen eller tvinga dem till hårt arbete. Det är inte förbjudet.

Godtycklig misshandel är inget annat än djungelmetoder.

Dekadens inom Stockholms polisledning

Stockholms högsta polischef Carin Götblad får hård kritik för sina prioriteringar. Mycket av resurserna i Stockholms polisdistrikt läggs på bekämpning av organiserade brottslingar trots att dessa står för enbart 3 % av alla brott. Men detta ger bra publicitet och anslag från politikerna. Vilket tycks vara det som räknas mest för Carin Götblad, enligt Dick Sundevall.

Självklart kan man ifrågasätta politiker som helst prioriterar något relativt marginellt som organiserad brottslighet. Dess förekomst må vara hemsk till karaktären, men i massan av lidande så står det som sagt för en mycket marginell del av våldet. I slutänden får man ändå ett intryck av att det råder en utbredd korruption inom Stockholmspolisen. Uppgifter som är hemligstämplade säljs av poliser till kriminella och journalister. Ja, du läste rätt, det säljs alltså uppgifter till kriminella trots att polisens uppgift är just bekämpning av brottsligheten.

Men vid sidan av korruptionen så frodas också en del dekadens. Carin Götblad visar upp sig i damtidningar och ägnar sitt chefskap åt att gå på olika evenemang. Det är delvis talande, inte bara för Carin Götblad utan hela samhället, att vi håller på att få en oroande sammanblandning mellan olika myndigheters och samhällsfunktioners roll. Ett symptom på detta är Götblad, som helt saknar polisbakgrund utan istället har jobbat som förskollärare. Inte undra på att hon anmäls för grovt tjänstefel... hon är ju inte lämplig för jobbet eller ens utbildad till det.

Hon var säkert en bra dagisfröken, kanske en bra jurist (om nu anklagelsen mot henne saknar grund) men hon är inte lämplig som polischef.

Integration och så kallad mainstreaming har blivit kraftigt missbrukat inom den svenska byråkratin. Så skilda enheter i samhället som polisen och dagis ska nu integreras precis som vill föra in ett etniskt- eller HBT-perspektiv på saker som exempelvis brandmansutbildningar och sekundär sjukvård. Till slut hamnar vi i ett vakuum där alla ska ansvara för allt, vilket bara kan leda till en sak. Ingen tar ansvar för någonting.

Det här en sjuk utveckling, dels driven av politisk korrekthet, men också av andra krafter. En allmän lättja där man fokuserar väldigt mycket på yta och väldigt lite på innehåll. Väldigt mycket fokus på metoder och policydokument och alldeles för lite på praktiska resultat. Det här är en politisk sjukdom, skapad av politiker som allt för ofta vill lägga sig i och allt för sällan lyssna. I ett system där människor bestraffas för att de säger sanningen så kommer folk till slut att göra lögnen till sin dygd. Politiseringen toppstyr myndigheterna och ger minskade anslag ifall myndigheterna gör någonting som politikerna inte vill eller gillar. Kritik mot politikerna uppfattas ofta som dåliga bortförklaringar, trots att de kommer från personer som har som enda uppgift att jobba med en viss sak.

Max Weber hade fel, byråkratin är ingen järnbur, snarare är det politrukandet i all evighet som sätter gränser för proffsig myndighetsutövning. Jag får en känsla av att Götblad är mer politiskt tillsatt än att vara tillsatt på professionella meriter. Hon har säkert bra åsikter om HBT-personer och kvinnors lika värde i en väldigt manlig organisation. En dröm för feministiska politiker, och helt okej för mig på ett politiskt plan. Men hon är inte lämplig för själva yrkesutövningen, som ju ytterst är det som hon får betalt för.

Självklart är det ett demokratiskt problem ifall myndigheterna inte vill följa folkviljan. Delvis är det därför dessa styrs av politikerna som väljes av oss vart fjärde år. Men det finns fortfarande ett problem: inte heller politikerna är särskilt duktiga på att följa folkviljan. Och då menar jag inte att alla skulle vara nöjda, utan att åtminstone majoriteten verkar vara nöjd. Vi ser trender med minskat valdeltagande, ökat politikerförakt och även en ekonomisk klyfta mellan väljare och valda som växer.

nyligen,

2010 kan vara sista chansen att mota tillbaka Sd

Mycket pekar idag på att Sverigedemokraterna (Sd) kommer in i riksdagen nästa år, trenden är att Sd har fördubblat sitt stöd i varje riksdagsval (förutom 1998, då partiet ändå ökade). Med några få undantag har de övriga partiernas strategi för att bemöta Sd varit att inte ta debatten med dem. Vi menar att det är fel väg att gå.

Detta gör vi inte för att vi tror att en debatt emot Sd i sig skulle lösa alla de problem som de profiterar på i valen, och som de dessutom själva förstärker genom sin propaganda. Då tänker vi främst på segregation och främlingsfientlighet. Däremot tror vi att Sd görs en tjänst genom att inte ställas mot väggen i en debatt. Även en person med måttlig intelligens inser nog att en pamflett som kritiserar Sd av många uppfattas som en partsinlaga från ett annat parti som räds att förlora väljare. Det är först när Sd på samma villkor ställs mot andra partier som deras otillräckliga analysgrunder kan skärskådas.

Sd är ett parti som hyser en överdriven tilltro till vad som kan lösas genom minskad invandring till Sverige. Både sänkta skatter och höjda bidrag utlovas, om bara invandringen minskar. Trots detta hävdar man från Sd:s sida, med en dåres envishet, att invandringens totala kostnader mörkats. Hur kan man lova så mycket besparingar på grund av något man själv säger sig sakna tillräcklig kunskap om?

Vi som sett Sd inifrån vet att det inte är ett parti som organisatoriskt och resursmässigt inte har mycket att komma med. Tyvärr är det en kunskap som vi inte delar med de många som bara sett Sd utifrån. Till denna skräckblandade fascination över det växande Sd kan det finnas en del förklaringar.

En förklaring är förstås att de flesta politiker vet om att det finns en rad problem kopplat till invandrings- och integrationspolitiken i Sverige. Att inse behovet av att ta ner SD på jorden för att de profiterar på problemen, innebär ett indirekt erkännande att riksdagspartierna faktiskt har misslyckats rejält själva med att hantera problemen. Politiken är tyvärr inte full av sådana erkännanden, men det behövs eftersom det är denna insikt som lockar över väljare till Sd.

Att vi vill ha en debatt om problemen innebär inte att vi vill skuldbelägga invandrare kollektivt för att problemen har uppstått. Vi påstår heller inte att invandringspolitiken är roten till allt ont. Dock vågar vi påstå att en illa genomtänkt invandringspolitik, i kombination med andra illa genomtänkta politikområden, har gett upphov till vissa betydande problem.

Två konkreta områden är arbetslösheten och bostadsbristen. Den massarbetslöshet som präglar EU innebär enorma påfrestningar på trygghetssystemen, står det på Skånska dagbladets ledarsida 14 juli. Arbetslösheten är förstås i mångt och mycket ett resultat av den omfattande industridöd som sköljt över Sverige under flera decennier. Omvandlingen till postmodernt tjänstesamhälle har gjort att framför allt många lågutbildade satts på bar backe. Utslagningen börjar tidigt: Inte mindre än 11% av eleverna i nian underkänns och utestängs från gymnasieskolan.



Arbetslösheten kan också tillskrivas ett illa kalibrerat utbildningssystem som utbildar för många genuspedagoger och journalister, men för få undersköterskor och betongarbetare. Men det bör heller inte förnekas att invandringen till Sverige under dessa betingelser faktiskt gjort att fler ska slåss om jobben samtidigt som de blir färre i relation till antalet personer i yrkesverksam ålder. Antalet jobb i en modern välfärdsstat är de facto begränsat, annars skulle inte så många gå arbetslösa: Någon perfekt konkurrens styrd av utbuds-efterfrågekurvan är inte möjlig om vi ska bevara socialförsäkringar, kollektivavtal, anställningsskydd och annat.



Den disharmoniska arbetsmarknaden samt en allmän trend av inflyttning till storstäderna leder sedan till kronisk bostadsbrist i många kommuner. Det faktum att det råder bostadsbrist har förstås med omfattningen av bostadsbyggandet att göra. På samma sätt spelar här även invandringen roll, självklart påverkas bostadsbristen av att fler människor flyttar in i Sverige och ska bo här.



Att erkänna dessa negativa effekter av invandringen är inte att dela Sverigedemokraternas ideologi. Men det är ett nödvändigt erkännande, att deras kritik faktiskt är berättigad. Det vore bakvänt att ge Sd monopol på kritiken mot de missförhållanden som invandringen åtminstone delvis är en orsak till. Det är problemen som gör att Sd vinner stöd bland allt fler missnöjda arbetare, inte de rasistiska strömningar som de ju själva gör allt för att inte erkänna existera i partiet.

Sedan är det förstås en öppen fråga hur man vill hantera problemen, om det ska ske genom en aktiv näringspolitik, sänkta skatter och någon form av offensiv bostadspolitik. Eller om man ska minska invandringen. Kanske både och. Vi tar inte här ställning till vilket alternativ som de etablerade partierna bör välja. Men vi menar att om inte invandringen av nya människor också kan ske parallellt med fler nya jobb och nya bostäder, så kommer misären att tillta och därmed också stödet för ett parti som lyfter fram invandringen som ett problem. Även ovan citerade ledare i liberala Skånska dagbladet erkänner att om den pågående krisen fortsätter i flera år så breder massfattigdom ut sig och i spåren på det social och politisk oro. Nyckeln till att stoppa Sd:s tillväxt på lång sikt måste alltså vara att bekämpa de problem vars grogrund partiets existens bygger på.

Men nu är det bara ett år kvar till valet, och de problemen vi tagit upp här kan inte förväntas lösas inom en så kort tid att de påverkar valresultatet. Enda chansen på kort sikt att hålla Sd stången är att störa deras dans på rosor mot riksdagen, är att dränka dem i motargument från pålästa motståndare. De människor som röstar på Sd är missnöjda med en rad saker i samhället, där Sd saknar svar på de allra flesta. De andra partierna borde här faktiskt kunna kosta på sig en hel del gott självförtroende i debatter om industrin, transportnätet och alla möjliga frågor som spelar stor roll och där Sd skulle framstå som det fantasilösa enfrågeparti det idag är.

Vi ser heller inga problem att tala om det positiva med invandringen; att visa båda sidor av myntet är betydligt bättre än att försöka låtsas om som att inget negativt finns. Men om de etablerade partierna ska ha någon som helst trovärdighet inför de som i allt högre utsträckning röstar på Sd, så måste de sluta skylla på varandra och erkänna att problemen har ökat oavsett om regeringen varit röd eller blå.

Första steget till tillfrisknande är sjukdomsinsikt. Sen måste förstås ett alternativ presenteras för hur problemen ska lösas. Det receptet kommer se olika ut beroende på varje partis agenda. De etablerade partierna måste dock visa att de tar missnöjet på allvar, och inte avfärdar sina potentiella väljare som enbart obildade rasister.

Tommy Funebo, fd partisekretare Sd
Leo Sundberg, fd programledare i Radio Sd, Stockholm

En kortare version av debattartikeln är med i Folkbladet som ges ut i Norrköping. Även BLT i Blekingen har en nerbantad version här att läsa.

Även Funebo har lagt ut artikeln på sin blogg.


Rättelse:

Tommy Funebo innehade titeln partiorganisatör under åren 2001-2003 vilket var en ledande ställning enligt Wikipedias artikelsida. Invändningar mot huruvida denna post är fullt jämförbar med partisekreterarposten har inkommit från Jimmy Windeskogs sida. Funebo skriver på sin egen blogg följande:

Fram till RÅ 2003 hette partisekreteraren i SD partiorganisatör. Vid de stadgeändringar som antogs då slogs partiorganisatör ihop med den gamla benämningen partisekreterare, som var en underordnad post i det gamla SD, med uppgift att ordna lokal för PS-mötena samt kost och logi för PS-ledamöterna i samband med dessa. Protokollen sköttes dock av olika personer, ofta Torbjörn Kastell.
[...]
När vi vid konstituerande PS-mötet 2001 utsåg Windeskog till posten insåg vi naturligtvis de praktiska begränsningarna, men såg det hela som en ren pappersprodukt. Det som motsvarade partisekreterare i etablerade partier var ju ändå partiorganisatören.

Själv var jag inte med i partiet på den tiden, men jag tror fortfarande på Funebos version. Formalian är nu i alla fall tillrättalagd.